Ikväll när Emilia skulle hoppa i säng var hon typ 2dm längre än vanligt för hon har tappat sin första tand!   Stolt som bara den stoppade hon tanden i ett glas med vatten med hopp om att få ett besök av tandfeén under natten    

Mammas goa stor tjej! =)

Kramkram

Jo.... jag önskar att det skulle vara något roligt som jag bloggar om nu men icke sa nicke.... :-/

Eddie, min älskade unge, har fått ny skolfröken då hans gamla fått barn och i samma veva så blev fritidsfröken sjukskriven i flera veckor och till råga på allt så blev även resursen sjuk denna vecka så nu är det bara ny personal runt mitt härta och jag vet att dom försöker för fullt att lära känna honom och förstå hur han fungerar. Men..... när man har de funktionsnedsättningar som Eddie har så fungerar det inte så himla bra med massa förändringar lixom, det ska vara som det alltid ha varit om ni förstår hur jag menar. Han kommer hem helt upp i varv.... tröttare än på mycket länge på kvällen och hans tics har ökat kraftigt.... koprolalin (fula ord tics) har ökat mest av allt. Ur munnen hoppar fula grodor hela tiden och vi kämpar med att omgiviningen ska förstå att det inte är något att "uppfostra bort" eller "läxa upp" utan att det bästa vi kan göra för Eddie är att inte lådsas om att vi hör honom och sedan göra allt för att minska stressen i tillvaron.

Viktigt att tillägga att större delen av skolklassen väljer att använda ett fult språk mot varandra med fula och hårda ord och det befäster ju bara Eddies tics än mer.

Hoppas det lugnar ner sig i takt med att den nya personalen blir med varm i kläderna! *håller tummarna*

Kramkram

Tack för er positiva respons till mitt förra inlägg!

Jag håller helt med om att det är fruktansvärt att det ser ut som det gör i skolans värld för många av våra barn med funktionsnedsättningar! Vi lever på 2011 och då trodde iallafall jag att vi skulle ha kommit längre fram än vad vi har gjort i förståelsen och bemötandet av dessa barn. Som att det inte är nog att barnen får kämpa extra varje dag bara för att orka med skoldagen och hålla ihop, de måste kämpa för att bli accepterade i samhället oxå.

I lärarutbildningen borde det, enligt mig, innehålla betydligt mer obligatorisk om barn med olika funktionsnedsättningar än vad det gör och rektorerna skulle satsa mer på att öka kunskaperna om detta bland sin personal för en bra förkunskap och ett bra bemötande minskar symtomen på tex Tourettes syndrom.

Eddie har koprolali oxå, det är en sorts vocala tics där fula ord "hoppar" ur munnen okontrollerat, alltså det är INTE något som han kan styra över själv och det är inte trots.... Ur hans mun kommer ofta -Jag ska döda dig, jävla fitta, motherfucker, bögjävel och liknande ord som såklart inte är så roligt att han går runt och säger men som sagt han kan inte styra det och han väljer inte orden själv. Han menar heller inte att han ska döda den personen han säger det till! Vikigt att säga det!

Den som är intresserad av att läsa mer om Eddies funktionsnedsättningar kan läsa vidare här:

Allmän information om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar:

http://www.attention-riks.se/index.php/neuropsykiatriska-funktionshinder-npf.html

Tourettes syndrom:

http://www.attention-riks.se/index.php/tourettes-syndrom.html

ADHD:

http://www.attention-riks.se/index.php/adhd-damp-.html

Kramkram

Igår hade vi en oerhört inspirerande föreläsning av en underbar tjej som delade med sig av sin livshistoria till oss. Hur hon mobbades av sin lärare redan i klass 3.... hon hade usel självkänsla och hennes uppväxt kantades av massor av olika hinder och flera självmordsförsök samt inläggning på psykiatrin..... men nu mådde hon bättre än nånsin :-)

Sofia, som hon heter, fick mig att inse att jag vill skriva av mig lite kring min son Eddies första skolår.... ett skolår som var mycket mycket mörkt för både Eddie och oss andra i familjen. Eddie har som många av er redan vet ADHD och Tourettes syndrom, dessa funktionshinder beror INTE på ouppfostran, dålig hemmiljö eller något sådant som kretsar kring många i vår omgivning. Barnen med dessa diagnoser är oftast MER väluppfostrade, har oftare en betydligt mer strukturerad vardag än andra barn..... men tyvärr så får både barnen och deras föräldrar ofta kämpa så oerhört mycket mer för det som enligt lagen är en självklarhet!!

Förra läsåret började väl rätt okej för Eddie.... svårt att sitta stilla har ju de flesta barn när dom börjar 1an.... Han har mycket tics i perioder och dessa accelerarade under hösten och han började vifta mer och behövde ofta hoppa och studsa samt låta med munnen (vocala tics) för att "ticsa av sig" vilket inte accepterades av hans ena lärare, hon blev mer och mer provocerad av hans beteende och han straffades allt oftare med att sitta i ett litet utrymme som finns mellan korridoren och personalrummet i skolan. Han störde de andra barnen var hennes försvar när vi ifrågasatte hennes sätt att BEMÖTA honom. På vårterminen deltog min son inte många stunder inne i klassrummet. Läraren blev mer och mer ful i munnen både mot oss och Eddie. Kallade Eddie för sjuk, problembarn, att vi måste uppfostra honom bättre och hon sa även till barnen i klassrummet att Eddie hade en sjukdom i huvudet vilket resulterade i ännu mer utanförskap även bland kamraterna som var rädda att bli smittade av hans sjukdom. Pedagogiskt var ordet va? Eddie fick under en rätt lång period stå tillsvars inför många av de andra barnen att han inte alls var sjuk, att ADHD o Tourettes är funktionsnedsättningar och inte några sjukdommar! Han började må allt sämre och gick in i en mycket destruktiv period med depression och kraftig ångest. HAN VAR SJUK PÅ RIKIGT! På skolan gjorde han 3 suicidförsök! TRE SUICIDFÖRSÖK OCH 7ÅR GAMMAL! Jag tror inte att någon som inte själv har upplevt detta kan förstå hur vi kände oss då, så fruktansvärt förtvivlade, rädda och förbannade! Det läraren kommenterade detta som skett med var typ alltså nu måste ni prata med Eddie för han kan ju inte hålla på sådär på skolan för de andra barnen kan ju bli rädda.... HMM DE ANDRA BARNEN? EDDIE DÅ? Det var aldrig fråga om hur Eddie mådde från hennes sida och egentligen inte heller i så stor utsträckning från övrig personal heller, eller jo, en kontaktade rektorn och krävde att trappräcket skulle höjas så han inte skulle kunna klättra dit igen.... men svaret på detta blev att det skulle bli för dyrt..... HMM!

Eddie sa ofta till oss att han inte orkade leva längre, att han ville dö, att han måste döda sig själv om han skulle bli tvingad att gå till skolan igen.... vi bestämde oss gång på gång för att plocka honom från skolan och börja om på nytt på något annat ställe men sedan bestöt vi oss för att försöka kämpa för hans rättigheter ett tag till, och ett tag till, och ett tag till...... Det var ju lixom inte han som gjorde fel, det var läraren som hade på tok för lite kunskap under sina fötter för att kunna bemöta Eddie på ett respektfullt och icke kränkande vis. Sommaren närmade sig och vi fick reda på att lärare blivit omplacerad utav rektorn.... vi andades ut, Eddie andades ut.... Hans jubelord blev: Jaaaa nu slipper jag äta min medicin längre för nu kommer hon som gav mig min ADHD att försvinna! Självklart var det ju inte så enkelt för medicinen och ADHD´n har han ju kvar iallafall men depressionen och den värsta ångesten blev han av med under sommaren och han såg fram emot att börja skolan igen under hösten. För hon som var elak mot honom fanns inte kvar där längre.........

Nu under tvåan har han fått en fin lärare som bemöter honom respektfullt och med hänsyn till hans funktionshinder och han deltar i alla lektioner, ticsar lite under lektionstid och får inte utbrott lika ofta och vi får höra att han till och med är bäst i klassen i många uppgifter och att han är en underbar filur med bra lösningar.....

På raster o fritidstid finns det fortfarande en hel del bekymmer men inte i samma utsträckning som förra läsåret.....

Tack så mycket för att JUST DU orkade läsa....!

Kramkram

Idag var jag o Joanna på loppis i Kovland, jag fyndade 2 superfina hjärtan som ska hänga på väggen, båda vita i shabby chic stil. Det ena har gummisnoddar på där man fäster kort och den andra står det "välkommen". Kanske laddar jag upp bilder när jag har satt upp dem..... vi får se =)

Känner mig stolt idag, började morgonen med en 4,5km prommis. Så skönt och så nödvändigt för jag håller på att utvecklas till en riktig soffpotatis ja.... :-S Nu gäller det bara att fortsätta i samma anda, eller hur?

Strax dax för middag hos oss, idag blir det nå så gott som fläskfilé med grönsaksröra och potäter.... niceigt värre!

Kramkram

Ja, eller rättare sagt igår var han frisk. Somnade med nästan 40 i feber i måndagskväll o vaknade med 36,5 igår morse.... TACK för det! =) Det var säkert delvis era tumhållningar som hjälpte honom att bli frisk så snabbt   

Idag efter dagis så var han så himla trött o sliten men nu tycks han ha gått in i andra andningen och leker som en riktig liten vilding *S*, mina andra goungar är med sin pappa den här veckan....

Imorgon är sista föreläsningen i den underbara *NOT* sociologikursen som vi har läst i några veckor nu.... sedan återstår bara hemtentan nästa vecka (men det är ju egentligen inte BARA för det är inte lätt det där tycker ja) Sedan återstår det bara mer roliga kurser i min utbildning!!! =)

Kramkram

Edvin verkade tröttare än vanligt på förmiddagen så det blev middagslur redan vid 11, efter 2,5 timme vaknade han o var ledsen o varm... jodå mycket riktigt han är sjuk, 40,3 visade tempen för en stund sedan. Han bara sitter o ser helt slut ut men tack o lov så dricker han iaf massor med vatten o saft! Nu får ni hjälpa mig att hålla tummarna för att detta är snabbt övergående! Vi har ju dåliga erfarenheter av feber i Edvins fall då han ju hade hög feber mer eller mindre hela hösten   

Emsan sover hos farmor o farfar på Alnö i natt o Eddie är med pappsen...

Ikväll blir det störtsköna Solsidan för mig   

Kramkram

Gör ett nytt försök att blogga lite om min o mina barns vardag, får väl se hur det går och om ni tycker att vi är tillräckligt intressanta *S*

Vad gör vi nu för tiden då?

Jo, den galna mamman pluggar på förfullt andra terminen på programmet för psykisk ohälsa -särskild komplicerad problematik vid MIUN och hon stortrivs! Hon har även börjat jobba extra inom psykiatrin avd 52A+B (affektiva) och även där är det kanon!

De trekidzen är på dagis o skolan på dagarna o Emilia längtar bara mer och mer inför den kommande hösten och de nya utmaningarna som 6års för med sig för henne! =) Edvin är en riktig busunge som är full av energi och nyfikenhet på livet. Min storkille Eddie är en lagom tuff grabb som kämpar på i skolan (stora framsteg sedan förra läsåret!) och han vill inget hellre än att bli accepterad för den underbara kille han är!

Detta var en liten uppdatering om oss....

Kramkram!